Ja vet inte riktigt vart jag ska börja....e så förvirrad så de finns nog inte nån värre än jag!
Känslorna går som en berg o dalbana...men måste hålla mig stark!
Började jobba i måndags och det gick jättebra, sen i tisdags var man o skrev papper o så...
Sen igår var man på framtid, men fick gå lite innan för ja skulle fixa bricka till de nya jobbet.
Sen idag innan jobb så ringer mamma o berättar att hon mår lite mysko.
Så av de hon förklarar till mig är min diagnos liten stroke o bad henne åka in...men neh envis som hon e så jobba hon klart o åkte hem. Men väl hemma blev de andra bullar...mina bröder fick som sagt in henne med ambulans till Ängelholm.
Väl inne fick hon diagnos liten stroke! Blev röntgen o massa prover.
Men ja var på jobb när ja fick veta att mamma kommit in på sjukhuset.
Men snutt visste inte att jag redan visste allt detta o att de var jag som bett mamma att åka in, så när han hämtar mig på jobb sitter han med händerna för ansiktet.
Jag fråga vart de va, o då fråga han mig om jag hade pratat med nån av mina bröder....klart ja har. Jaha...va skönt...då vet du hur det e med din mamma.
Ja snutt jag vet...det e med gläje ja kan säga att det e bra att hon e inne....för jag misstänkte detta redan i morse när hon förklara hur hon mådde o vad symtomen var.
Så de blev hem o klä på sig lite mer för frös.
Sen var de raka spåret te sjukan.
Väl framme på avd 42 så hade mamma inte kommit dit än....hon vart på röntgen.
Så vi slog oss ner o vänta.
Efter nästan en kvart kom en säng farandes med mamma på.
Så vi följde med in på rummet o satt där en timme.
Blev att vi sen begav oss hem...
Ringde kecke o annika för de ville ha numret te sjukhuset, så de fick de.
Sen ringde ja pappa för att ge han numret osså....även en liten lista med saker mamma ville ha.
Men lite tidningar hade juh inte skadat att skaffa henne. Inte ens en tv på rummet har hon.
Sen var det bara hem o hämta lillan som var hos musse.
Först nu i efterhand undrar jag hur mycket man kan ta som person...
Känner mig behövlig hos mina föräldrar, men kan juh inte skita i jobb o praktik för då går det inte runt här hemma :S
Så det enda jag har kvar är varannan helg att åka till de...o det e inte mycke!
Sen har jag all skit själv med örat, röntgen o prover som ska göras, sen pappas cancer!
Hmm, en väldigt stressig situation för min del.
Sen även att jag inte har mycke tid kvar till min lilla tös o familj :s
Kan man inte köpa tid???
E bara rädd för att gå in i väggen...eller få mina anfall.
Har inte tid med de...
Men men...får se vart allt slutar!
Take care o sov gott alla
*Tänker på dej mamma* Du kommer fixa detta, även du pappa! Ni e mina kämpar!
