*ledsen*

Ja ledsen det är väl vad jag har varit under dagen o rädd.

Vill bara att pappa ska må bra o få komma hem till jul.

När ja satt på bussen på väg till jobb så ringer mamma o frågar vart jag e.

Berätta då att jag var på väg ner till jobbet.

Hon berätta då att läkaren precis ringt...stel som man blev vänta man på vad hon skulle säga.

Hörde mamma va helt nere så hade nästan väntat mig de värsta.

Men mamma berätta att operationen var över, men de hade fått göra större ingrepp än väntat.

Kände hur tårarna börja komma....

De hade fått ta bort hela buksportskörteln o mjälten, sen va tolvfingertarmen flyttad med mera.

Ja de va massor av saker de hade gjort.

Men de visste inte om han behövde respirator eller inte.

Så mamma sa att läkaren skulle ringa mellan 19-20. Men när ja kom ner till söder o börja närma mig jobbet, kände jag mig som ett nerv vrak o var fortfarande helt nere efter beskedet.

Kände att jag inte skulle klara av att sitta i telefon o prata med folk när situationen var som den var.

Så ringde fredrik som min chef heter på jobbet o fråga om jag fick skjuta upp jobbet.

Fick förklarat hur de hela låg till o han sa att det inte var några problem.

Så jag gick hem från gåsebäck eftersom jag inte ville sätta mig på en buss så som jag såg ut.

Väl hemma var de att sätta sig i soffan o invänta samtalet från mamma.

19.30 ringde mamma o sa att de var bättre med pappa o att hon till o med hade pratat med han, men han hade fruktansvärt ont.

De var roligt o höra, men jag e fortfarande på spänn...för som ja brukar säga så e inget lugnt för min del förrens de har gått 2 dygn efter opertionen. För de kan juh tillstöta komplikationer efteråt.

Men imorn så blir de nog sjukhuset större delar av dagen för min del.

Vill juh såklart träffa pappa, för de fick vi inte idag.

Men men...ska varfall försöka sova o få lite lugn i kroppen.

Take care!

Poss o Kram